Vanhas historik

Restaurangverksamhet under 140 år

Allt sedan 1840-talet samlades studenterna i stadskirurgen Pihlflyckts hus, som ännu idag står på Regeringsgatan 3. Tanken på ett eget hus för studenterna diskuterades dock ofta eftersom Pihlflyckts hus både var kostsamt och trångt.

Under Alexander II:s regering, en gynnsam tid för samhällsreformer, kunde universitetets politiskt aktiva lärare, J. V. Snellman, Fredrik Cygnaeus och C. G. Estlander, i olika sammanhang föreslå byggandet av ett eget hus för studenterna. Kanske var det allmänna ideal, bildning, samarbete och nykterhet som låg bakom tanken. Möjligen inspirerades man också av Lunds Akademiska Förenings hus, som blev färdigt 1851.

Den 13 mars 1858 samlades cirka 300 av studentkårens medlemmar under ledning av magister Estlander till ett allmänt möte. Vid mötet bildandes ”studentkåren”. På mötet fattade man beslut om att bygga ett hus som helt skulle vara kårens eget och som skulle fungera som fest- och samlingsplats för studenterna. Inför sommaren köpte studentkåren av handelsmannen Langél till hyfsat förmånligt pris en tomt i kvarteret Geten. Nationalarkivet ligger numera där. Tomten ansågs dock inte särskilt lyckad på grund av dess bergiga omgivning.

Dyra sprängningsarbeten samt det faktum att tomtens fina vyer skulle försvinna till följd av planerade hus på granntomterna fick studenterna att på ett allmänt möte 1865 fråga sig om det inte skulle löna sig att byta tomt. En lämplig tomt fanns i korsningen av Alexandersgatan och Östra Henriksgatan. Området höll gradvis på att förändras från ett lantligt landskap till ett livligt frekventerat handelsområde. Några år senare gick senaten med på att byta tomten i kvarteret Geten för det statsägda kvarteret II Soopeli.

I september 1868 levererade studentkåren ritningarna, som utarbetats av Axel Hampus Dalström, till magistratet, som i sin tur skickade dem vidare ända till S:t Petersburg för att godkännas av kejsare Alexander II. Förberedelserna för byggnadsarbetena påbörjades i augusti 1868, men först på vårvintern kunde man skaffa timmerstockarna för pålningen.

Dags för en snaps?

Nästan från början åt studenterna i studenthuset. Middagen bestod av 2–3 rätter och i anslutning till den fanns ett stående bord med fri tillgång till samovaren. Ur dess tre kranar kunde matgästen själv hälla upp valfri mängd kryddade snapsar.

Invigningen av studenthuset, som till betydande del byggts med insamlade pengar och donationer, hölls 26.11.1870. På programmet fanns Mendehlssons bröllopsmarsch, nationalsången Vårt land, delar av Haydns "Skapelsen", ett tal av ordförande Otto Donner samt dikter av Topelius och Lönnrot. Kvällens bal slutade inte förrän klockan fyra nästa morgon. Enligt notan som restaurangägaren Kleineh överlämnade hade det, förutom maten gått åt bl.a. 463 flaskor öl, 25 flaskor konjak, 13 flaskor sherry och portvin, ett flertal flaskor vin och 75 kannor punsch (1 kanna = 2,617 l). Vindruvor och cigarrer hade importerats från S:t Petersburg. Invigningsfesten slutade med en tilläggsnota på 5 000 mark för studentkåren, vilket medförde att varje kårmedlem var tvungen att under fyra terminer betala en extra ”skatt” på 15 mark.

I studenthusets bottenvåning fanns källarlokaliteter och det ryktbara ”orkus”, där tavastlänningarnas och viborgarnas nationer samlades. På första våningen fanns aulan med entrén, ett par tamburer, en festsal, ett biljardrum och tre mötessalar. På andra våningen fanns Akademiska föreningens bibliotek, sångsalen (numera musiksalen), tamburer samt balkongen mot esplanaden.

År 1873 graverade man in texten ”Spei suae patria dedit” (Av fosterlandet till dess framtidshopp) i husets fris. Året därpå hängde man upp R. W. Ekmans tavla ”Väinämöisen soitto” (Väinämöinens spel). Walter Runeberg donerade sina skulpturer ”Psyche ja Jupiterin kotka” (Psyche med Jupiterns örn) samt ”Apollo ja Marsyas” (Apollo och Marsyas) till studentkåren. Universitetskansler Alexander Alexandrovitsh (senare Alexander III) besökte huset 1876. Borgarståndet samlades i huset 1878 och samma år installerade man Walter Runebergs fris ”Kleobis ja Biton” (Kleobis och Biton), baserad på den grekiska mytologin, på fasaden. De sista fasaddekorationerna, skulptören Robert Stigells skulpturer ”Ilmarinen” och ”Väinämöinen” sattes på plats 1888 i fasadnischerna bredvid huvudingången.

En kort tid efter att studenthuset blev färdigt tvingades man utföra mindre reparationer och moderniseringar. Vattenledning installerades i huset 1879. År 1898 förlängde man festsalen och byggde till en scen, ett omklädningsrum, ett bostadsrum och hjälputrymmen. Huset fick därmed sitt nuvarande utseende.

Ofärdsåren och den nationella uppväckelsen syntes också i studenthuset. På grund av februarimanifestet 1899 rådde tillfälligt dansförbud i huset.

År 1901 målade Akseli Gallen-Kallela en storslagen och färgglad fresk, ”Kullervon sotaanlähtö” (Kullervo drar ut i kriget), i musiksalen. Ett par år senare inreddes studenthuset med möbler av greve Louis Sparre och arkitekt Walter Thomé. Rödbetsad furu, mörk ek och buffelhud och som kontrast eleganta, nästan gustavianska soffor och stolar klädda med ljust tyg. Detta var modernt 1901.

För studenterna fungerade huset som en plats för sammanträden, möten och fester. I husets restaurang fanns det populära gående bordet. Studenternas uppträdande kring bordet kommenterades till och med i Studentbladet. Så småningom ökade antalet studenter så mycket att byggandet av det Nya studenthuset blev aktuellt. Det invigdes 1910 och från och med då har Hampus Dalströms studenthus kallats för det Gamla studenthuset, eller ”Vanha”.

Studenthuset har reparerats och ändrats för att motsvara tidens krav, men dess grunddrag har bestått. År 1929 färdigställdes Finska Bokhandelns affärslokal intill huset. Den hade vackra glaskupoler och stora skyltfönster. Under decenniet därpå dekorerades caféets väggar med karikatyrer på ”studentlivets och -caféets höjdare”. På 1960-talet gjorde man om källarlokalitetena så att de kunde användas som restaurang.

Till de mer långvariga hyresgästerna hör Kansan Näyttämö, senare Helsingfors stadsteater, studentcaféet Ylioppilaskahvila Oy nära AKS, Finlands Bokhandel, Perämies Oy och Intimteatern. Studentkören Ylioppilaskunnan laulajat, Helsingfors Universitets Studentorkester, Akademiska Sångföreningen och Akademiska Damkören Lyran, som alla fått både nationellt och internationellt erkännande, har repeterat i musiksalen. Salens väggar är dekorerade med porträtt av korporativa ledare såsom Jean Sibelius, Heikki Klemetti, Selim Palmgren, Leevi Madetoja osv.

Alarm, Gamla studenthuset brinner!

Idyllen sprack dock 8.4.1978 kl. 1.07 då Helsingfors brandkår tog emot larmet om att Gamla studenthuset stod i lågor. Det Gamla studenthuset var övertänt och fyllt av rök. Lyckligtvis kunde man rädda konstverken innan festsalens tak rasade. Några av dem måste skäras ut ur sina ramar. De förkolnade timmerstockarna i taket och de sotiga väggarna gjorde att studenterna nästan tappade tron på att huset någonsin mer skulle kunna fungera som deras samlingsplats. Skadorna uppskattades preliminärt till cirka 15 miljoner mark. Men ett enhälligt beslut om att reparera huset togs genast efter branden. Reparations- och restaureringsarbetena, som planerats av Arkitekt Vilhelm Helander och Juha Leiviskä slutfördes i snabb takt i slutet av 1979.

Idag fungerar det Gamla studenthuset fortfarande som en samlingsplats för studenter och stadsbor. Dess restauranger och festsal har blivit populära platser för evenemang och fester. Det Gamla studenthuset lever vidare precis som det alltid gjort – fullt ut.

Jari Eerola 25.10.2000
Helsingfors universitets studentkårs arkivarie